FACING
GÄLLIVARE
MAGASIN
Av Face of Gällivare
Kullekören
Att se det man faktiskt har
Reportage
Kullekören är damkören som sedan starten 1944 skapat minnesvärda musikupplevelser för Gällivareborna. Repertoaren är bred, kören kan plocka isär nästan vilken låt som helst, passa in den i olika stämmor och arrangemang. Tillsammans skapar de något helt nytt, oavsett om det gäller finska folkvisor, klatschiga popdängor eller en gospelhymn. Jag har träffat några av medlemmarna för att höra om vad det är som gör Kullekören så speciell och att Gällivare har mer att erbjuda än man kanske tror.
Vassaraälven rinner sakta förbi, isen har äntligen släppt sitt grepp om den. Det är en ljummen majkväll, och Gällivareborna tar sin vanliga kvällspromenad efter Hälsans stig. I höjd med Ettöreskyrkan hörs plötsligt mjuka toner, slingrandes längs med älven. Några av de som promenerar stannar till och lyssnar, andra går förbi men kan inte låta bli att le. Någon applåderar, tackar för den fina och lite oväntade underhållningen. Sången kommer från Kullekören som kvällen till ära valt att ha sin körövning nere vid älven. Det är det första övningstillfället på flera veckor, och på grund av Coronapandemin så har de valt att hålla övningen utomhus.
Några veckor tidigare har jag träffat körledaren Pernilla Fagerlönn tillsammans med körmedlemmarna Agnes Lindbo och Kristina Ståhl för att prata om Kullekören, livet i Gällivare och vad de gillar med att bo just här.
- Jag flyttade från Stockholm till Gällivare för att göra min AT-tjänst på sjukhuset och träffade min partner här, berättar Agnes som kom i kontakt med Kullekören när hon var föräldraledig med äldsta barnet.
- Att bli medlem i kören är det bästa jag gjorde det året, det var ett sätt att lära känna folk och komma in i samhället. För mig fungerade kören som ett andningshål, där jag fick vara en person, inte bara mamma. Idag är körövningarna det viktigaste som händer på hela veckan.
Både hon och Kristina har sjungit i kör sedan de var barn, och båda är överens om att det är något speciellt med just denna kör.
- Kullekören är unik. Här finns varma, glada, stöttande och lojala människor. Jag upplever en helt annan sammanhållning än i andra körer jag sjungit med, säger Kristina som precis som Agnes flyttade upp från huvudstaden för att jobba på sjukhuset.
Vänd på frågan istället; vad har vi här som är jättebra? Jag tror det handlar mer om att vi inte når ut än att det inte finns.
Kristina Ståhl och Agnes Lindbo. Det ler och tittar ut ur bilden.
Jag kan vara trött och less innan en körövning, men jag flinar alltid på vägen hem.
- Vi bryr oss om varandra och har en lekfull stämning ihop. Jag kan vara trött och less innan en körövning, men sången och gemenskapen fyller mig med energi och jag flinar på väg hem efteråt, berättar Kristina.
Som ny i Gällivare kände hon nästan ingen, men genom de två vännerna hon redan hade här lyckades hon snabbt lära känna fler.
- De bjöd in mig att följa med på grejer, vilket gjorde att jag kände mig välkommen. Dessutom lärde de mig att klä mig mot kylan, säger Kristina med ett skratt. Idag jobbar hon halvtid som IVA-sköterska och halvtid som helikoptersköterska.
Pernilla, som sedan fem år tillbaka är ledare för kören, är född och uppvuxen i Malmberget. Efter att ha bott söderut i åtta år, och bland annat studerat musikvetenskap i Göteborg, valde hon att flytta hem igen. Hemlängtan blev helt enkelt för stor, och Göteborg kändes aldrig som hemma.
Var du orolig över dina möjligheter att jobba med kultur i Gällivare?
-Nej, jag hann nog aldrig bli det. När jag hade bestämt mig för att flytta hem fick jag en tjänst som klassmusiklärare på Hedskolan där jag jobbade i nästan sju år. Därefter gick jag över till att bara undervisa i sång och kör, säger Pernilla. Uppdraget som ledare för Kullekören fick hon 2016, men det var inte helt utan motstånd hon till slut tackade ja.
- Maria Nilsson Dahlgren var den som ledde kören innan mig. Något år innan hon slutade så började hon hinta om att jag borde ta över efter henne. Till en början var jag inte så intresserad, jag tyckte att jag redan arbetade alldeles för mycket. Dessutom hade jag nog lite fördomar kring hur det är att arbeta med vuxna, jag var orolig för att de inte skulle tycka om min ledarstil och mina tankar kring att sjunga i kör. Till slut ringde körens ordförande Barbro Juuso till Pernilla och frågade om hon inte ville komma och testa i alla fall. Efter lite funderande bestämde hon sig för att haka på, ett beslut hon aldrig ångrat.
Sedan Pernilla blev körledare har Kullekören utvecklats vidare. Nya medlemmar har strömmat till och varje år håller de två huvudsakliga konserter; julkonsert och vårkonsert. Varje år tillkommer nya körmedlemmar, men totalt pendlar antalet medlemmar mellan 40–45 personer. Kören är öppen för alla som sjunger inom en damkörs register, och det spelar ingen roll vad man har för tidigare erfarenheter.
- Många kanske upplever att det är svårt att ta steget att gå med i kören, men de som väl blir medlemmar stannar kvar, berättar Kristina.
Pernilla ler och tittar ut ur bilden.
Hur är det att hålla på med körsång i Gällivare?
- Det är jättebra! Klimatet i kören är att våga prova olika saker och att utvecklas musikaliskt. Här kan vi utmana oss själva, säger Kristina.
- Det finns så många lokala talanger här och tillsammans får vi experimentera med rösten och gå utanför våra komfortzoner, fortsätter Agnes.
I Gällivare är det flest kvinnor som sjunger i kör, vad beror det på?
- Jag har hållit i körer för alla åldrar, och det har alltid varit få killar med. Oftast har det bara varit ett par enstaka, säger Pernilla som menar att det finns många normer kring sång och inte minst musikinstrument.
- Men jag upplever att det blir fler och fler killar som sjunger, även om de inte sjunger i kör, så det går ju framåt. Nästa steg är att få dem att upptäcka det fantastiska med körsång!
För ett par år sedan startade Pernilla upp manskören Berget, som idag leds av Simon Lundmark. Körerna jobbar en hel del tillsammans, men ambitionen är att båda körerna ska vara självständiga, med egna repertoarer. Manskören Berget växer sakta men säkert och har i dagsläget tolv sångare.
Vänd på frågan istället; vad har vi här som är jättebra? Jag tror det handlar mer om att vi inte når ut än att det inte finns.
Kullekörens alla medlemmar uppställda på scenen i samband med en konsert. Foto: Nina E Fyrsjö
Är det något ni saknar i Gällivare?
-Det skulle behövas en mötesplats för kulturarbetare, en studio, replokaler. Jag saknar kulturella mötesplatser som jag själv inte är engagerad i, säger Pernilla med ett skratt.
- Gällivare är ju en mindre ort, så det är inte konstigt att inte allt finns här. Men med tanke på hur litet det är, så tycker jag att det är fascinerande hur mycket det finns. Visst saknar vi stora kulturevenemang, men det går ju att åka till Luleå eller Stockholm om man vill uppleva det ibland, säger Kristina och menar att det är viktigt att se vad man faktiskt har.
- Vi har många musiktalanger, kulturskolan, körer, Malmbergsteatern, dans. Vänd på frågan istället; vad har vi här som är jättebra? Jag tror det handlar mer om att vi inte når ut än att det inte finns.
Vad tror ni krävs för att fler ska flytta till Gällivare?
- Att det finns en öppenhet; att dörren står öppen, att vi bjuder in och välkomnar nyinflyttade, säger Kristina som upplever att det finns många inflyttare här. Hon menar att det finns en välkomnande känsla, och att det är lätt att umgås.
- Det är bara att fråga: ’’Är ni hemma?’’ och det är ingen stor grej om det inte funkar att hälsa på just då.
- Projektet In Gellivare gjorde många bra grejer i stan, det saknar jag. Det skapade mötesplatser för många olika människor, säger Pernilla. Det är ju roligt att försöka bidra till att nyinflyttade får en så bra upplevelse som möjligt av Gällivare, så bra att de förhoppningsvis stannar kvar.
Vad upplever ni som hindrande normer i Gällivare och vad krävs för att få fler att trivas här?
- Efter att ha bott i andra städer i åtta år var jag lite fundersam när jag kom tillbaka till Gällivare och kände av att det fanns vissa normer i de kretsar jag rörde mig i. Jag kände att jag inte fick avvika för mycket, berättar Pernilla. Det här var ju i och för sig 2004 och mycket har hänt både med mig och med Gällivare sedan dess. Men vi är ju långt ifrån klara. Det gäller att fortsätta att skapa trygga rum som präglas av öppenhet och utveckling, och det kan ju innebära olika saker; en kör eller någon annan förening, men viktigast är nog att vi känner så på våra arbetsplatser och i skolorna. Och det är ju verkligen exakt det som Face of Gällivare håller på med, eller hur!?
Julia Palo
TEXT & BILD
Fakta Kullekören
Är du intresserad av att bli medlem i Kullekören eller Manskören Berget ? Kontakta Kullekören via deras Facebook, prata med någon av körsångarna eller hör av dig till Pernilla Fagerlönn.