FACING
GÄLLIVARE
MAGASIN
Av Face of Gällivare
CORA KARLSSON
Foto: Jana Giterman
Att göra det oväntade
INTERVJU
Mikrogrönt, krasse eller superfood? Strax innan jul genomförde Face of Gällivare en längre intervju med Cora Karlsson där hon fick berätta om sitt projekt Renodlat men också om sin uppväxt och hur Gällivare ska bli ett hållbart samhälle.
Hej Cora! Berätta kort om dig själv.
- Jag kommer från Tjautjas, en by utanför Gällivare. När jag var femton gick flytten till Småland där jag kommit in på en mediainriktad utbildning. Det handlade egentligen inte bara om utbildningen utan också om att jag sökte en annan typ av värld än den jag befann mig i här i Gällivare. Jag upplevde att jag hade ett lite annat sätt att se på saker, att jag behövde en annan typ av omgivning och en större värld än den som fanns här. Efter gymnasietiden flyttade jag omkring och har jobbat på lite olika ställen bland annat Umeå, Göteborg, Stockholm och Jokkmokk. För drygt tio år sedan kom jag tillbaka till Gällivare och såg vårt samhälle på ett annat sätt med nygamla ögon fyllda av erfarenhet och upplevelser.
Vad gör du under en ledig dag?
- Jag har inte jättemycket fritid måste jag erkänna. Jag blir väldigt engagerad i de arbeten och uppdrag jag har vilket tar mycket tid vare sig jag är på jobbet eller hemma. Jag försöker balansera upp det hela genom att mer och mer göra saker utanför jobbet och tillsammans med sonen och sambon. För egen del har det gångna året handlat om att utmana mig själv med att göra något nytt varje månad som jag aldrig provat tidigare. I år fortsätter jag på samma spår men det blir mer ingående för nu står både slalom och simning på schemat. Jag har aldrig gillat vatten eller branta backar men snart så sitter förhoppningsvis både crawlen och svängarna.
Vad inspirerar dig?
- Skapa nytt, förändra och förbättra. Vi lever på sätt som tär hårt på jorden, vilket är vansinnigt och det kommer att slå hårt tillbaka på oss och på våra barn. Min drivkraft är att försöka förändra och förbättra saker. Använda min kunskap och mitt driv för att lämna något bättre efter mig. Ibland har jag funderat på att ta ett ”vanligt jobb” mer rutinbaserat men jag tror folk hade blivit tokiga på mig. Så fort jag har lärt mig ett arbete börjar jag ändra på saker. Jag har svårt att nöja mig med att saker ska vara på ett visst sätt utan jag vill se hur man kan göra något nytt, förbättra eller tänka
Du driver ett projekt som kallas Renodlat, hur startade det?
- Renodlat är resultatet av en lång resa som började när jag flyttade till Göteborg för över 20 år sedan för att läsa miljö- och kvalitetsledning. Under den tidsperioden skapades ett stort engagemang kring miljöfrågor. Allt ifrån hur kläder produceras, hur vi transporterar oss, vilka utsläpp vi orsaker, kemikalieanvändning till återvinning och avfall. Engagemanget gav mig en insikt om att vi människor måste förändra våra levnadsvanor. Det startade en personlig resa där jag blev väldigt noga med exempelvis vilket elbolag jag valde, hur mycket jag reste, hur jag transporterade mig, hur mycket och vad jag konsumerade.
Foto: Jana Giterman
Det var dock inte tillräckligt utan jag ville göra mer. Så en dag efter en lång tids processande bestämde jag mig för att jag ville kunna se i backspegeln och veta att jag gjorde någonting, inte att jag bara hade kunskapen utan att jag också använde tid och energi till att skapa förändring. För att göra en lång historia lite kortare kom jag efter en tids funderande fram till att min plats är här i Gällivare, här har jag mitt hem och ska vi bygga en hållbar värld måste vi jobba utifrån den plats som vi befinner oss på. Jag valde sedan att fokusera på ett utav de absolut största globala miljöproblemen; maten. Utan att ändra på våra matsystem kan vi aldrig få en hållbar värld. Nästa steg för mig var att välja på vilket sätt jag skulle arbeta och det var lätt, jag ville lämna skrivbordet och kavla upp ärmarna. Inte bara tala och peka, utan faktiskt göra. Synligt och sinnligt för en djupare förståelse. Jag vill väcka liv i tanken om var maten kommer ifrån, hur den produceras, hur den paketeras och hur den transporteras. Maten vi väljer att äta förändrar världen. Eftersom det inte finns några livsmedelsproducenter eller bönder i Gällivare drog jag igång mitt eget projekt som innefattade ett tiotal olika aktiviteter där alla hade med mat att göra på olika vis. Det kom att handla om exempelvis odling och äggproduktion. Jag tittade också på hur man kan odla med spillvärme och hur butikerna kan ta rätt på matsvinn och liknande. I efterhand har jag insett hur väldigt ambitiöst det var och jag är glad att projektet både har uppmärksammats och prisats.
Nu börjar vi faktiskt se resultatet av projektet, Matlagets VD visade att de har sparat in 1,5 ton koldioxid genom att sälja mat som annars skulle slängas genom mobilapplikationen Karma. Applikationen har gått från några få följare i kommunen till femtonhundra och initiativet har gjort att fler aktörer hakat på trenden. Det känns som att det är nu som det börjar hända saker, vilket är den effekt jag ursprungligen önskade. Renodlat har nu gått från att vara ett projekt till ett företag. En av de aktiviteter som finns kvar i verksamheten är min containerodling, där odlar jag mikrogrönsaker till restauranger i Norrbotten. Nästa steg är att skriva klart konceptet för containerodlingen så att fler kan göra samma sak på sin egen plats.
Vad handlar Renodlats aktiviteter om rent praktiskt?
- Från början samlade jag ihop människor och frågade exempelvis vid ett tillfälle ”Vilka vill bli självförsörjande på potatis?”. De som var intresserade räckte upp handen och sedan samlades vi och byggde upp ett koncept för det. Den gruppen drivs fortfarande, det är ett gäng härliga människor som hjälps åt, odlar och sköter om ett potatisland som i slutändan leder till att de får potatis på bordet. Andra aktiviteter är odlingslotter, kollektivodlingar, odlingar i bostadsområden, andelshönseri och mobilapplikationen jag nämnde tidigare.
Vilka är Renodlas kunder och varför väljer de att handla av er?
- Renodlat står för bra kvalitet, bra priser och ger kunderna lokalproducerat. Jag har kunder i Kiruna, Gällivare, Jokkmokk, Vuollerim, Harads och Luleå. Vissa är strikta med att råvarorna ska vara lokalproducerade medan andra mer stegvis strävar efter det. Det är oftast de lite ”finare” restaurangerna som satsar på att köpa dessa råvaror. Genom att handla från mig skapar kunderna förändring då de säger nej till långa transporter, skippar skräpet som andra producenter har och stöttar det lokala näringslivet. För mig är det viktigt att visa att vi kan producera här i stället för i Holland och jag vill inspirera fler att tänka så och våga pröva själv.
I Gällivare byggs det många nya bostadsområden där det vardagliga livet glömts bort. Vad ger man folk för livsutrymme och vad möjliggör man för aktiviteter på gatan?
Vad kan Gällivare göra för att bli mer ekologiskt hållbart?
- Hållbarhet kan vävas in i allt du gör, överallt och hela tiden. Det viktiga är att få till det tänket. Jag har jobbat med avfall i många år och tycker det är intressant med vad vi gör av använda material. Personligen slänger jag inte ett enda skräp i papperskorgen utan att tänka på vad det är, jag köper inte en enda produkt utan att tänka på var den kommer ifrån, var och hur den producerats och hur den fraktats. Hur allt hänger samman och hur det belastar vår planet sitter väldigt djupt rotat i mig. I Gällivare behöver vi befästa hållbarhetstänket så att det alltid finns där vid planeringsmötena, inköpen och besluten.
I Gällivare byggs det många nya bostadsområden där det vardagliga livet glömts bort. Vad ger man folk för livsutrymme och vad möjliggör man för aktiviteter på gatan? Jag bor själv på ett nytt område och det är i princip bara asfalt rakt igenom. Gator och parkeringar. Tänk om man istället hade valt att göra grönytor, odlingsytor, samlingspunkter och samlingslokaler för varje gata. Vad hade inte en fixarverkstad gjort för hållbarheten? Kommunen har ett stort ansvar i hur ytor kommer att användas nu och i framtiden och därmed också ett stort ansvar vad gäller odlingsytor. Klimatet förändras och vi kommer behöva odla mer och mer här uppe i framtiden, har odlingsytorna förbrukats till annat kommer vi aldrig kunna få tillbaka dem. Vi kommer aldrig kunna skapa nya odlingsytor, det går inte att göra om dessa och jag vet inte om människor som fattar besluten är fullt medvetna om det stora ansvaret som de har för framtiden.
Ser du några normer som extra starka i Gällivare?
- Jag har under lång tid omgett mig med människor som är nytänkande, kreativa, skapande, drivna och positiva. De är dessa som gett mig min förmåga att göra det jag gör och är min främsta uppfattning om Gällivarebon. Visst ser jag och får ta del av att mäns arbete och tankar värderas högre och belönas, ryggdunkandet och snäva grupperingar där likasinnade lyfter varandra. Jag har sett många kompetenta kvinnor sluta på sina jobb på grund av just detta. Kvinnor som gör ett fantastiskt jobb men där de även måste kämpa i motvind för att kunna uträtta saker. Det är den sortens agerande som gör att vi förlorar unga kompetenta förmågor som vi ju mest av allt behöver. Jag tror även att vi i allmänhet skulle behöva lyfta den lilla företagaren, kvinnan eller den unga mannen som gör skillnad. Då skulle vi kunna visa upp många goda förebilder i samhället, vilket hade kunnat ge en annan utveckling och en mycket positivare känsla.
Foto: Niklas Vestefjell/Jordbruksverket
Vi låter saker pågå. Det är ju klart, det är obekvämt att vara obekväm men i slutändan tror jag att man är mycket mer tillfreds med sig själv om man vågar vara det.
Gällivare har som mål att bli ett attraktivt samhälle som lockar till sig inflyttare. Hur ska det gå till?
- Vi behöver jobba mer med kreativa personer och kreativa näringar. Den starka industrin och gruvnäringen gör att vi tappar de kreativa entreprenörerna och små företagarna. Försörjning finns inom gruvan, det är tryggt, bra och välbetalt. Varför ska man då skapa nytt? Vid kriser blir människor väldigt uppfinningsrika, börjar samverka och hittar på nya lösningar. Då händer det väldigt mycket spännande. På en föreläsning om kulturella och kreativa näringar hörde jag om hur produktiva och kreativa människor i Jokkmokk är, vilket beror på att det inte finns någon gruvnäring där utan man måste vara sin egen lyckas smed. I Gällivare behöver vi sätta in mer resurser och planer för hur vi ska främja de människor som vill vara kreativa, det är dessa människor som sätter guldkant på samhället och gör det attraktivt. Vi människor behöver skapandet i våra liv för att vara lyckliga och rika. Ge utrymme till den som vågar tänka utanför boxen, lyft de kreativa och var lösningsfokuserade. Möt frågor med ett ja och gör saker möjliga. Lyft och hjälp den lilla företagaren, de unga och för guds skull ge kvinnorna utrymmet. Ta utrymmet om du är kvinna.
Har du något tips för den som vill göra ett annorlunda karriärval?
- När jag pratar med någon som vill starta företag brukar jag börja med att ställa frågan: Varför? Det är viktigt att ställa sig den frågan. För mig var det inte självklart att starta Renodlat, jag hade däremot en stark orsak i mitt hållbarhetsfokus och det fick mig att agera. De flesta vet vad de håller på med men kanske inte varför, ska du klara av att arbeta en längre tid med ett projekt så måste det finnas en orsak. Det är flera som har frågat mig hur det kommer sig att Renodlat gick så bra i Gällivare, ett gruvsamhälle i Lappland. Min tanke är att det är ingen som ifrågasatt mig när jag varit så stark i min övertygelse.
Är det något du vill tillägga?
- Ja. När jag ser många unga idag så ser de exakt likadana ut, klädda likadant med samma frisyrer. Jag tänker att vi är för få som vågar vara oss själva och det, om något, gör mig verkligen ledsen. Vad är det i vårt samhälle som gör att vi inte ens vågar klä oss som vi vill, utan vi måste se ut som kompisen. Alla måste se likadana ut, vara likadana och tycka likadant. Jag upplever att det är så men jag hoppas att jag har fel. Min önskan är att fler skulle våga vara sig själv. Det finns många fantastiska människor i Gällivare men man är rädd att sticka utanför den väldigt snäva ramen. Det är inte lätt att sticka ut när man samtidigt vill passa in, vi behöver riva upp det där. Sen tycker jag också att vi måste våga säga ifrån, jag är inte ett undantag utan jag är också feg ibland. Vi accepterar ofta för mycket skit av de runtomkring, vi accepterar en sexistisk chef, taskiga attityder och människor som nedvärderar andra. Vi låter saker pågå. Det är ju klart, det är obekvämt att vara obekväm men i slutändan tror jag att man är mycket mer tillfreds med sig själv om man vågar vara det.